Vid ankommst till java tog vi en lokalbuss minibuss till narmsta stora stad, Banyuwangi. Under resan dit kom vi overens om att det var pa tiden att det borjar handa lite lite ovantade saker igen. Vi bestamde oss for att vi maste komma narmre lokalbefolkningen genom att resa billigt samt spela badminton.
Direkt vid avstigning i banyuwangi kom en tjej i 20ars aldern springandes mot oss. Hon forklarede med andan i halsen, men overaskande nog bra engelska, att hon blev glatt overraskad att se oss och att hon brukar halpa de fa turister som kom till banyuwangi for att ova sin engelska. Den naturliga reaktionen blir givetvis att man utgar fran att hon vill salja oss nagot och darfor tar ett steg tillbaka for att visa att man inte ar intresserad. Hon fragade imellertid om vi ville ha hjalp att hitta ett billigt hotell sa vi tankte att det ar val lika bra att hon tar oss till det hotell hon antagligen arbetar for sa far vi se om det ar billigt eller ej.
Efter att vi foljt henne nagra meter pekar hon mot en bil som star parkerad. "thats my car, we can drive you around and look for a hotel if you want". Efter nogrant riskkalkylerande sa overvagde vi att folja med. Val inne i bilen satt aven hennes syster samt mor och far. Det tog inte lang tid innan tjejen som plockat upp oss vande sig mot oss i baksatet och sa, "my mother wonder if you like to stay with us in our house".
Nagra minuter senare fann vi oss sjalva i deras vardagsrum/hall.
Dagen efter inleddes med en tur till familjens lilla land, dar de planterar allt fran bananer till jordnotter.
Ovan ses jag och adam uppdragandes en rot vid namn cinkong som smakar mycket likt potatis.
Har ar lite mat. Den ater man har varje dag
pusshej
//sankin